utgångspunkt i nyttjanderätt till fast egendom och applicerar sedan sina slutsatser på lösegendom,105 enligt min mening utan någon speciellt utförlig motivering.Efter Nials uttalande avgjordes NJA 1949 s. 645 som rörde ett avtal mellan bolagen ochåterförsäljarna om inskränkning av förfoganderätt, rätten till radioutsändning avgrammofonskivor.106 Fallet i sig ska inte belysas eftersom det rör krav mot tredjeman (radiotjänst)Att magasinen delvis innehöll lösöre är inte av betydelse i detta sammanhang enligt Walin, a.a.s.Håstad, a.a., s. 441; Sandström, a.a., s. 285; Hessler, a.a., s. 463 not 49.102 Sjöman, a.a., s. 63 ff.103 Nial, Nya sakrätter (1940), s. 281.104 Se ovan Håstads invändningar mot detta argument i avsnitt 2.2.2; Argumentets med tiden alltmer uttunnadebetydelse diskuteras även av Sandström och Forsell som utvecklas i nästföljande avsnitt.105 Nial, a.a., s. 281 ff.106 HD bekräftar här- och refererar till det tidigare NJA 1939 s. 592.10010121som köpte skivorna av återförsäljarna,107 enbart Karlgrens särskilda yttrande med hänvisning tillde tre rättsfallen är i fokus. Karlgren frågar sig om en inskränkning som är av rent obligatoriskkaraktär kan bedömas annorlunda enligt allmänna rättsgrundsatser när tredjeman förvärvat en sakmed faktisk vetskap om en belastning som sedan tidigare åvilar överlåtaren. Han konkluderar attgeneralisering av rättsgrundsatsen som uttrycks i de tre rättsfallen bör göras med synnerligförsiktighet.108 Enligt min mening är det väsentliga i Karlgrens uttalande att god eller ond tro intebör tillerkännas så stor betydelse, återigen i relation till förvärvares intresse avomsättningsskydd.109Med det anförda har inte förnekats möjligheten av att, om en tredje man så att säga gjort sig skyldig tillkvalificerad ond tro genom att vid förvärvet från den obligatoriskt bundne kontrahenten medverka tilldennes kontraktsbrott på ett mot goda

om behandlas vidare i nästa avsnitt och konkluderas i fjärdekapitlet. Innebörden av kollusion kan sammanfattas som otillbörlig- eller annars samverkanmellan en avtalspart och utomstÃ¥ende tredjeman med avsikt att tillfoga skada. ÃverlÃ¥telse kanexempelvis tjäna syftet att kringgÃ¥ avtalsbindningar som p.g.a. sin obligationsrättsliga karaktärförpliktigar samtliga parter i ett avtalsförhÃ¥llande men inte kan göras gällande gentemottredjeman. Enligt Karlgrens och Hesslers uttalanden torde vid den tiden bulvanfall rymmas inomkollusion, men inte skydd mot ingripande i avtalsförhÃ¥llande i särskilt vidsträckt mening.117Att beskriva handlande som fall av kollusion och att tillerkänna ond tro betydelse, är ett avstegfrÃ¥n principen om kontraktuell partsbegränsning i föregÃ¥ende avsnitt och en del av härledningen i nästaSe tidigare avsnitt om principen om den kontraktuella partsbegränsningen; Hessler, a.a., s. 462 för en redogörelse av NJA1949 s. 645 och även NJA 1939 s. 592 som uttrycker principen om avtalsverkningars subjektiva begränsningar. Dennaprincip ska nogsamt Ã¥tskiljas frÃ¥n den allmänna principen som tillerkänner avtalade belastningar begränsat sakrättsligtskydd, vilket utvecklas nedan.108 NJA 1949 s. 645 JustR. Karlgrens särskilda yttrande, 4st.109 Jfr. 2.1.1 om hur Forsells godtrosregel skulle neutralisera de argument för omsättningsintresset som ligger tillgrund för den andra funktionen i not 68.110 NJA 1949 s. 645 JustR. Karlgrens särskilda yttrande, 7st.111 Bernitz, Otillbörligt ingripande (1987), s. 60 och 70.112 Enligt arbetets avgränsningar behandlas inte berättigade avtalsparters möjlighet att utkräva skadestÃ¥nd p.g.a.överlÃ¥tares avtalsbrott eller utomobligatorisk grund vad gäller intervenerande förvärvare.113 1720 Ã¥rs SkrÃ¥ordning art. VII.114 1770 Ã¥rs Hallordning art. III 6.115 Bernitz, a.a., s. 60 not 45 om de Ã¥lderdomliga bestämmelsernas lydelse och tillämpning.116 Bernitz, a.a., s. 59.117

ktion till aktieägaravtal, uppl. 1:2, 2008, Norstedts juridik. Citeras Statin Svernlöv,aktieägaravtal (2008).Svernlöv Carl- Christina Ramberg under medverkan av Richard Ramberg. Aktieägaravtal i praktiken, JT 2011/12, s.714 ff. Citeras Svernlöv, Recension av Aktieägaravtal i praktiken (2011/12).Sund Lars-G.- Skydd av ägarpositioner i familjeägda smÃ¥ och medelstora aktiebolag, Iustus, Uppsala, 2008. CiterasSund, Skydd av ägarpositioner (2008).UndÃn Ãsten- Svensk sakrätt I, lös egendom, uppl. 10, 1976. Citeras UndÃn, Svensk sakrätt (1976).Walin Gösta- Panträtt, Norstedts Juridik, 2012. Citeras Walin, Panträtt (2012).Zackariasson Laila- Direktkrav, om rätten att rikta ansprÃ¥k mot gäldenärens gäldenär, ak. avh., Iustus, 1999. CiterasZackariasson, Direktkrav (1999).54RättsfallsförteckningAvgöranden frÃ¥n Högsta DomstolenNJA 1915 s. 590.NJA 1915 s. 593.NJA 1919 s. 413.NJA 1924 s. 329.NJA 1925 s. 80.NJA 1939 s. 592.NJA 1940 s. 297.NJA 1940 s. 698.NJA 1943 s. 677.NJA 1949 s. 645.NJA 1972 s. 29.NJA 1997 s. 44.NJA 2009 s. 695.NJA 2011 s. 429.HD:s beslut 2004-04-06 i mÃ¥l nr à 1441-04.HovrättsavgörandenRH 2004:77Svea hovrätts dom 2007-04-19 i mÃ¥l nr T 9801-05Svea hovrätts beslut 2004-03-17 i mÃ¥l nr à 1923-04.55

objekten i fråga inte hadetraderats och att åtagandena således utgjorde betingelser.NJA 1924 s 329 handlade om en pantutfästelse beträffande en bil. B hade utfästatt pantsätta en bil till A men innan panten traderades överlät B bilen till C. HDfann att A:s panträtt bestod eftersom C kände till B:s pantutfästelse beträffandebilen samt den pantförskrivna fordran.NJA 1925 s 80 handlade en pantutfästelse avseende vissa lösören. B hadeutfäst sig att pantsätta lösören till banken A, men överlät dessa lösören till C innanpanten traderades. I samband med överlåtelsen gav B information till C om attlösörena omfattades av en pantutfästelse. HD fann att banken A hade bättre rätttill objekten än C:s konkursbo.NJA 1940 s 297 handlade om fastighetspant. Omständigheterna var någotspeciella. B hade upplåtit panträtt åt banken Y och pantsatt överhypoteket tillborgensmannen A. Banken Y underrättades aldrig om A:s panträtt. C övertog i66Se även NJA 1939 s 592 där ett bokförlag i överenskommelse med en författare hade infört enskrivning i slutet på en bok av innebörden att boken ej fick utlånas i förvärvssyfte. HD, liksom allaandra instanser, fann att villkoret ej kunde göras gällande mot en senare förvärvare av boken.67 Jfr Andrews (2022) s 359 not 1192; Forssell (1976) s 194 f; Hessler (1973) s 462 och 463; Håstad(2000) s 440 f; Sandström (1976) s 285 f.23samband med sitt förvärv av fastigheten ansvaret för lånet och A utfäste sig attkvarstå som borgensman. A löste emellertid ut skulden (som C hade övertagit) tillbanken Y och förmådde B att överlämna inteckningsbrevet och skuldebrevet tillA. En tvist uppkom om bättre rätt till överhypoteket i inteckningen mellan A ochC. Då andrahandspantsättningen inte var fullbordad och eftersom C, dels hadeförvärvat fastigheten i god tro om pantutfästelsen gentemot A, dels fortsatt var igod tro beträffande utfästelsen medan A vid den senare fullbordan

2))Teleman, Ã, Föreskrifter vid gÃ¥va, JT 2015/16, s 824843 (cit: Teleman (2015/16))Tiberg, H Lennhammer, D, Skuldebrev, växel och check, 7 uppl, Norstedts JusidikAB, 1995 (cit: Tiberg Lennhammer (1995))Ussing, H, Obligationsretten: almindelig del, 4 uppl, Vinding Kruse, A (red), 1961 (cit:Ussing (1961))Walin, G Herre, J, Lagen om skuldebrev m.m, 4:1 uppl, Norstedts Juridik AB, 2018(cit: Walin Herre (2018))Walin, G, Millqvist, G Persson, A.H, Panträtt, 4 uppl, Norstedts Juridik AB, 2022(cit: Walin m fl (2022))108Walin,G,Samäganderätt:enstudierörandesamäganderättsansprÃ¥kochsamäganderättslagen m.m, 1:2 uppl, Norstedts Juridik AB, 2010 (cit: Walin(2010))Weir, M, Pushing the Envelope of Proprietary Interests: The Nadir of the NumerusClausus Principle, Melbourne University law review, 2015, vol 39 (2), s651679 (cit: Weir (2015))Avgöranden frÃ¥n Högsta domstolenNJA 1915 s 194NJA 1924 s 329NJA 1925 s 80NJA 1932 s 341NJA 1939 s 592NJA 1940 s 297NJA 1949 s 645NJA 1966 s 97NJA 1974 s 376NJA 1981 s 897NJA 1989 s 696NJA 1990 s 18NJA 1990 s 110NJA 1993 s 188NJA 1993 s 468NJA 1993 s 529NJA 1998 s 135NJA 2003 s 303NJA 2005 s 608NJA 2007 s 455NJA 2008 s 733NJA 2009 s 182NJA 2009 s 291NJA 2009 s 570NJA 2011 s 429NJA 2015 s 512NJA 2015 s 899NJA 2015 s 1040NJA 2016 s 288NJA 2016 s 51NJA 2017 s 289NJA 2017 s 550NJA 2018 s 335NJA 2021 s 622NJA 2021 s 709Avgöranden frÃ¥n hovrätterHovrätten för nedre Norrlands dom av den 25 oktober 2022 i mÃ¥l T 1168-21109

äga att avtalet är gynnande för tredje mangenom att denne blir berättigad. I vissa situationer kan det vara så att avtalet inteär gynnande för tredje man utan förpliktande, det vill säga avtalet ålägger tredjeman ogynnsamma rättsverkningar. Sådana rättsverkningar kan vara att egendombarafåranvändaspåettvisst sätt, t.ex. kan det röra sig områdighetsinskränkningar som förbjuder en förvärvare att sälja vidare egendom tillen krets av personer, inom ett område eller hyra ut den. Andra exempel kan varaatt egendom är belastad med villkor som begränsar förvärvaren från att överlåtas,utmäta eller pantsätta viss egendom.42 En intressant fråga i sammanhanget är omdessa förpliktande tredjemansavtal är rättsligt bindande. Två rättsfall där HDprövar frågan om ett förpliktande tredjemansavtal är bindande är NJA 1939 s.592 och NJA 1949 s. 645.40Se NJA 1992 s. 403.NJA 2013 s. 491.42Håstad s. 440.4118Omständigheterna i NJA 1939 s. 592 var att en författare och ett bokförlag (A)stämde ett bokuthyrningsföretag (B). A yrkade dels på skadestånd och att B vidutdömt vite skulle förbjudas att få hyra ut ett visst författat och publicerat verk.Till grund för sitt yrkande hävdade A att varje exemplar av verket var försett medföreskriften Utlåning i förvärvssyfte förbjuden. Trots denna föreskrift hade Bvid ett antal tillfällen lånat ut ett flertal exemplar i utbyte mot betalning. Bbestred käromålet och hävdade att exemplaren hade förvärvats i en antikvariskbokhandel utan några villkor och därför kunde B inte anses bunden avföreskriften. HD ogillade A:s talan på grund av att föreskriften ursprungligenhade upprättats mellan författaren och bokförlaget. Detta innebar att B inte kundeanses bunden av föreskriften genom sitt förvärv av exemplaren.I NJA 1949 s. 645 stämde två engelska grammofonbolag (A) ett svensk radioföretag (B) och yrkade på skadestånd på grund av att

och yrkade på skadestånd på grund av att B inte hade följt vissaförbehåll på ett antal grammofonskivor som B hade använt i sinaradiosändningar. Förbehållen bestod bland annat av lydelsen Får ej offentligtutföras utan tillstånd som var tryckt på grammofonskivorna. Förbehållen fannsäven tydligt angivna i skivkataloger som tillhandahållits återförsäljare. Vidarehade A vid ett flertal tillfällen informerat B om de aktuella förbehållen och atträttsliga åtgärder skulle vidtas om B fortsatte att använda skivorna i sinasändningar. B bestred käromålet och hävdade att något rättsligt förhållande aldrighade förekommit med A och att B därmed inte var bunden av förbehållen. Vidarehade alla grammofonskivor förvärvats från detaljhandlare och dessa hade aldrignämnt eller påpekat att B skulle bli bunden av förbehållen genom sitt förvärv.RR:n vars dom fastställdes av HD ogillade A:s talan med en motivering som varmycket snarlik den i NJA 1939 s. 592. HD ansåg att förbehållet inte hade gjortstill förutsättning för B:s förvärv och därför kunde inte B anses bunden avförbehållet.HD:s principiella avgörande, nämligen att ett förpliktande villkor som upprättatsmellan två parter kan inte göras gällande mot tredje man, även om tredje man är i19ond tro om villkoret, har godtagits i doktrin av bland annat Hessler.43 Hessleranvänder termen betingelser som en sammanfattande beteckning påbegränsningar eller andra typer av belastningar som är knutna till viss egendom.Enligt Hessler är utgångspunkten att dessa belastningar stannar helt och hållet påpartsplanet. Det innebär att belastningarna endast blir bindande för den som vidsitt förvärv underkastat sig belastningen eller mottagit egendom på villkor attdenna ska bestå. Däremot kan belastningarna inte göras gällande mot tredje man.Det följer av den sakrättsliga principen numerus clausus som innebär att antaletsakrätter i en rätts

belastningarna - belastningarnassakrättsliga verkningar ur ett rättsekonomiskt perspektiv, Juridisk Publikation2/2017 s. 399Mossberg, O,. Avtalets räckvidd I om avtals tredjemansverkningar särskilt vidtredjemansavtal och direktkrav, Iustus Förlag AB, Uppsala 2020.Radetzki, M., Tolkning av försäkringsvillkor, Upplaga 2, Norstedts Juridik AB,2020.Ramberg, J. och Ramberg, C., Allmän avtalsrätt Upplaga 8, Norstedts Juridik,2020.Ramberg, C., En ny avtalslag, SvJT 2011 s. 32.Rodhe, K., Svensk rättspraxis, obligationsrätt 1945-1949, SvJT 1951 s. 581.Samuelsson, J., Något om tolkning av försäkringsvillkor, SvJT 2014 s 695.Sundberg, J., Avtalstyper och typavtal, SvJT 1961 s 26.Van der Sluijs, J., Direktkravsrätt, Vid ansvarsförsäkring, Jure Förlag AB,Stockholm 2006.Westberg, P., Konflikt och Kontrakt, Jure Förlag AB, Stockholm 2020.Zackariasson, L., Direktkrav, Om rätt att rikta anspråk mot gäldenärens gäldenär,Iustus Förlag AB, Uppsala 1999.PraxisNJA 1939 s. 592NJA 1949 s. 645.NJA 1956 s. 209NJA 1978 s. 307NJA 1986 s. 712NJA 1987 s. 692,74NJA 1989 s. 117.NJA 1992 s. 403NJA 1994 s. 359NJA 1995 s. 197NJA 1996 s. 400NJA 1996 s. 700NJA 1998 s. 520NJA 2000 s. 48NJA 2001 s. 711NJA 2005 s. 142.NJA 2007 s. 758NJA 2010 s. 559NJA 2010 s. 629NJA 2012 s. 697NJA 2013 s. 233NJA 2013 s. 491NJA 2014 s. 760NJA 2015 s. 741NJA 2015 s. 1040NJA 2017 s. 289NJA 2021 s. 62275